Symtom, diagnos &
behandling

Symtom

Vid RA kan symtomen visa sig i en eller flera leder och sjukdomen kan komma akut eller smygande med värk, ömhet, belastningssmärtor och svullnad. Vanligast är att RA först känns i mindre leder som fingerleder, fötter eller knän. Allmänna inflammationssymtom är trötthet och generell stelhetskänsla, med störst påverkan under morgonen.

Inflammationen är vanligen symmetrisk, det vill säga liksidig. Det innebär att man, i de flesta fall, även får en inflammation i vänsterhanden, om högerhanden är angripen. Inflammationen ger upphov till smärta, stelhet, svullnad och värmeökning. Skada kan även ske på andra organ.

RA är inte enbart en ledsjukdom. Exempel på andra vanliga symtom är allmän sjukdomskänsla och extrem trötthet (fatigue). Sjukdomen kan även påverka andra delar av kroppen, exempelvis ögon, lungor, blodkärl, nerver och inre organ.

Diagnos

Det finns inga prover eller test som med 100 procent säkerhet bevisar att du har RA, men diagnosen ställs ändå genom en kombination av prover, sjukdomshistoria och klinisk undersökning. Hos 85 procent av de som insjuknar kan man hitta reumatoid faktor och/eller anti-citrullinerat protein antikropp (ACPA) i blodprov, men enbart ett positivt prov är inte tillräckligt för att ställa diagnosen RA.

Vid misstanke misstanke om RA och om sjukdomssymtomen hållit i sig i minst sex veckor, bör personen remitteras till en reumatolog.

Diagnosen RA vilar i hög grad på antalet påverkade leder, utbredning av ledsvullnader, inflammation i blodprover, varaktighet av symtom och förekomst av RF/ACPA.

Misstänker du att du har RA?

Gör testet www.reumatiskt.se/ontilederna/ så får du en rekommendation om du behöver kontakta en läkare.

Behandling

Trots att det för närvarande inte finns något botemedel för RA finns det olika behandlingsalternativ för att dämpa inflammationen och minska smärtan och reducera svullnaden i lederna. Behandlingen syftar också till att förebygga ledskada och bibehålla den fysiska funktionen eftersom ledskadan är irreversibel, det vill säga det som bryts ned kan inte återuppbyggas. Det är den pågående långvariga inflammationen som orsakar symtomen och skadan på andra organ om den lämnas obehandlad. Behandlingen sker med hjälp av läkemedel, fysioterapi, arbetsterapi och egen träning.

Efter diagnos ska behandling med antiinflammatoriska läkemedel (t.ex. kortison) och antireumatiska läkemedel påbörjas snarast. Vid en aggressiv och aktiv sjukdom kan man gå direkt till biologiska läkemedel eller målspecifika syntetiska DMARDs. Lokala kortisoninjektioner har också ofta god effekt vid behandling av en inflammerad led.

Val av behandling beror på hur aktiv sjukdomen är, hur den framtida prognosen ser ut och givetvis även den enskilda patientens preferenser.

Behandlingsalternativ vid RA

• Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAIDs). NSAIDs hjälper till att minska inflammationen och mildra smärtan och stelheten vid lindrigare fall av RA, men bromsar inte utvecklingen av skador på lederna. De kan vara både receptbelagda och receptfria.
• Lokala kortisoninjektioner eller systemisk (bredare) behandling med kortison. När få leder är involverade kan injektioner av kortison hjälpa till att lindra symtomen. Det kan även snabbt få bukt med en akut svullen eller smärtande led.
• Sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (DMARDs). DMARDs är den grundläggande behandlingen vid RA. De kan minska inflammation och smärta samt bromsa eller begränsa omfattningen av ledskada. DMARDs är en grupp av läkemedel som verkar på olika sätt, vilket läkemedel i gruppen som väljs bestäms av vårdgivaren utifrån patientens behov och vilka biverkningar man tål.
• Biologiska läkemedel. Behandling med biologiska läkemedel används för att hämma inflammation, bromsa ledförstörelse och därmed minska ledsmärtor och svullnad samt bibehålla funktion när inte annan behandling haft tillräcklig effekt. De ges via sprutor som du kan ta själv eller via infusion (dropp) som ges på sjukhus. De kallas biologiska läkemedel eftersom de framställs via en biologisk process, till exempel cellodling, till skillnad från syntetiska DMARDs som framställs via en syntetisk process.
• Målspecifika syntetiska DMARDs (tsDMARDs). tsDMARDs tas som en tablett då de framställs via en syntetisk process, precis som DMARDs. De bidrar till att blockera effekten av några av de substanser som spelar en viktig roll vid inflammation. Behandling med tsDMARDs hämmar inflammationen och kan därmed lindra tröttheten, smärtan, stelheten och svullnaden i lederna, samtidigt som de kan hjälpa till att förhindra de skador som sjukdomen kan orsaka på ben och brosk.

Det är angeläget att patient och vårdteamet/läkaren sätter upp en individuell behandlingsplan med gemensamma mål med behandlingen. Fysioterapi och olika livsstilsförändringar t.ex. rökstopp, fysisk aktivitet och matvanor är viktiga delar av behandlingen.

Mål med behandlingen

Behandlingen av RA sker av ett reumatologiskt vårdteam. I teamet kan det ingå en rad olika funktioner såsom läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator. Alla bidrar med sin speciella kunskap om vad det innebär att ha en reumatisk sjukdom och har en roll i omhändertagandet.

Patient och vårdteamet/läkaren, sätter upp en individuell behandlingsplan med gemensamma mål med behandlingen.

Behandlingsmål vid RA på lång sikt är att

• Förhindra leddestruktion och felställningar
• Förhindra funktionsbortfall i inre organ

Behandlingsmål vid RA på kort sikt är att

• Lindra värk, ledsvullnad och ömhet, rörelsesmärta, stelhet och trötthet
• Bevara normal ledfunktion
• Återgå till arbetslivet, eller eventuellt anpassa för att detta ska fungera
• Möjliggöra att livet fortsätter som tidigare med socialt umgänge och fritidsintressen

Under de perioder då man har svårare besvär av sjukdomen, så kallade skov, är det vanligt att ha regelbunden kontakt med reumatolog/vårdteamet. När sjukdomen är i lugnare fas kan dina besök på reumatologmottaningen glesas ut.

Följsamhet till medicinering – vikten av att ta din medicin

Många som lever med en reumatisk sjukdom upplever en hel del tankar och farhågor kring sin medicinering – oavsett hur länge man har haft den. Det är vanligt och helt naturligt. Men den typen av tankar kan leda till att medicinen inte tas som det ska, vilket förstås inte är bra. Därför är det viktigt prata öppet med din vårdgivare om eventuella tankar och farhågor med medicinen för att få svar på frågor och rätt hjälp.

Läs mer om vikten av följsamhet