Ledgångsreumatism Vi kommer inte vara nöjda förrän den sista patienten mår riktigt bra.

Ledgångsreumatism i framtiden: Betydelsen av gener, livsstil och miljö

En bättre förståelse av varför och hur ledgångsreumatism utvecklas kan hjälpa forskare att hitta bättre sätt att behandla sjukdomen.

Ibland behövs uthållighet

Alla långa resor börjar någonstans, även om vägen kan vara ganska otydlig i början.

När doktor Ronald van Vollenhoven, en holländsk forskare som även varit verksam vid Karolinska Institutet, kom till Stanford University i början av 1990-talet fick han en ny utmaning.

Han hade tillbringat flera år att studera immunsystemet i ett laboratorium vid Cornell University, och nu hade han säkrat ett stipendium, där han kunde tillämpa sina kunskaper i verkligheten och behandla patienter med ledgångsreumatism (RA).

Efter utbildningens första veckor, slog det honom hur svårt jobbet skulle bli. Han tyckte det var nedslående att se så många väntrum fyllda med patienter som hade svåra ledsmärtor och ledskador, som gjorde att de var beroende av rullstolar och kryckor. Även läkare och forskare visste ganska lite om ledgångsreumatism på den tiden, de hade bara några få verktyg och behandlingsmetoder att ta till för att hjälpa patienterna.

Men nya tider var på väg.

En ny möjlighet: biologiska läkemedel

I början av 2000-talet, när biologiska läkemedel introducerades – nya och mer komplexa läkemedel som tillverkades av levande celler – började väntrummen se annorlunda ut.

“I och med de nya behandlingsmöjligheterna skedde en stor förändring i hur reumatologer arbetade och reumatologiska sjukdomar behandlades. Det var en mycket spännande tid, säger doktor van Vollenhoven. “Idag, om du går in i ett väntrum på en klinik och man ser sig omkring, undrar man nästan om patienterna kommit till rätt ställe eftersom de alla ser så friska ut.”

Användningen av biologiska läkemedel gjorde det möjligt för läkare att bättre hantera RA-patienters symtom och till och med sakta ner sjukdomsprogressionen.

Med dessa stora framsteg i behandlingen av RA gjorde att doktor van Vollenhoven och
många andra ställde sig frågan: Vad händer härnäst? Hur kan vi göra mer för att besegra RA?

“Vi kommer inte vara nöjda förrän den sista patienten mår riktigt bra.”

Ronald van Vollenhoven, M.D., professor of rheumatology, University of Amsterdam

En blick mot horisonten

Många forskare tror att en djupare förståelse av patienter, miljöfaktorer och själva sjukdomen kan ligga till grund för nästa framsteg i behandlingen av RA. Idag vet forskare mer om RA än de gjorde för 30 år sedan, men orsaken till sjukdomen är fortfarande okänd.

Ett viktigt fokusområde är gener och deras betydelse i kampen mot RA.

“Vi har alla genetiska egenskaper som gör oss till dem vi är. Några av dessa gener har mutationer som kan innebära att en person får en sjukdom”, säger Lisa Olson, vd för Immunology Research på AbbVie. “Men jämfört med cancer – där du kan sekvensera en tumör och jämföra tumörvävnaden med normal vävnad så att du kan se skillnaderna – kan det vara mycket svårare att bestämma vilka gener som är ansvariga för en komplex sjukdom som ledgångsreumatism.

” Men en förståelse för genmutationens roll förklarar inte allt; miljö och livsstil kan också påverka huruvida en person utvecklar ledgångsreumatism.

Vissa miljö- och livsstilsfaktorer, till exempel övervikt, diabetes och rökning kan spela en roll i huruvida en sjukdom utvecklas vidare. Många forskare tror att exponering för sådana miljöfaktorer kan utlösa RA hos personer som är mer benägna att utveckla sjukdomen på grund av deras genetiska profil.

Medan vetenskapen i allmänhet strävar efter att förstå vad RA beror på för att hitta rätt behandlingar, försöker kliniker och forskare också hitta en metod för att identifiera och därmed behandla sjukdomen tidigare.

Biomarkörer som hjälper till att identifieraen sjukdom är ett stort fokusområde inom RA. Biomarkörer används också i många andra medicinska områden som onkologi och neurologi för att diagnostisera sjukdomar och välja rätt behandlingar för patienter.

“Det är min vision att vi en dag kommer att få så många behandlingsalternativ där vi kan matcha rätt patient med rätt medicin”, säger Lisa Olson.

En bättre förståelse av genetik och mutationer som kan orsaka RA kan hjälpa forskarna att hitta nya behandlingar för patienter och identifiera vem som har störst risk att utveckla sjukdomen.

En bättre förståelse av genetik och mutationer som kan orsaka RA kan hjälpa forskarna att hitta nya behandlingar för patienter och identifiera vem som har störst risk att utveckla sjukdomen.

 

För närvarande undersöks ett antal olika biomarkörer för RA, men de är ännu inte tillräckligt studerade för att kunna svara på huruvida en viss patient ska ha ett läkemedel eller annat.

Biomarkörer kan dock göra mycket mer än det; genom att mäta biomarkörer kan de hjälpa forskarna att förstå om ett givet läkemedel fungerar ändamålsenligt och hjälpa dem att snabbare hitta patienter som är mer benägna att delta i kliniska prövningar.

Det yttersta målet är att alla individer med RA kan få individuell behandling. – Det finns mycket spännande forskning och nya framsteg görs varje dag, säger Ronald van Vollenhoven. “Och vi är inte nöjda förrän den sista patienten mår riktigt bra.”

Ronald van Vollenhoven har tidigare arbetat som överläkare inom reumatologi på Karolinska Universitetssjukhuset och är sedan 2010 anställd som professor på Karolinska Institutet. Sedan 2016 arbetar Ronald van Vollenhoven huvudsakligen som chef för Amsterdam reumatologi- och immunologicentrum ARC i Nederländerna.

Webbplatsen använder cookies. Genom att använda denna webbplats samtycker du till att vi kan lagra och få åtkomst till cookies på din enhet för att optimera din användning av webbplatsen. Läs mer

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng